Uppsägning och lite smått ångest.
Vi har för ett tag sedan börjat fundera på om Bill ska vara på dagis eller inte.
Jag tycker verkligen dagis är toppen,
men endel barn har mindre behov av det. Vilket vi anser att Bill har, mindre behov alltså. Han är helt enkelt för liten.
När vi från första början ansökte om dagisplats visste vi inte att en liten Märta skulle komma till vår familj.
Jag skulle börja jobba och vi behövde få in han på dagis.
Vi valde iallafall att skola in honom strax innan vi fick Märta. Vi kände att det skulle va skönt att veta att han kan vara där och leka ifall det skulle bli jobbigt med Märta. Svår kolik eller vad som nu skulle kunna bli..
Men Märta är ganska nöjd av sig och jag tycker det fungerar bra allting.
Bill går 15tim/vecka och han tycker väl att det är kul där, lite ledsamt vid lämningarna är det väl.
Ringde dagis nu på morgonen för att bolla mina tankar.
Vilket gjorde det hela enklare att besluta att han ska sluta där. Dom tyckte som vi, att behovet inte finns just nu.
Han behöver inte "leka" med andra barn. Han är för liten för det. Och vi träffar ju mycket barn ändå. Dessutom har han ju kusiner.
Uppsägningstiden är 2 månader, han kommer gå som vanligt denna vecka sen tror jag han får sluta veckan efter.
Det är ganska viktigt att han kommer dit igen och får ett riktigt avslut. Även så att de andra barnen får en chans att förstå att han inte ska vara där mer.
Han trivs ju som sagt att vara där men vill såklart helst va hemma med mamma och Märtis. Kan inte låta bli att ha lite smått ångest över det hela, vet att jag inte behöver ha det, men ändå..
På återseende!
KRAM
Kommentarer
Emma
Jag valde inte att göra texten större där den blev det.
Madde
man ska göra det som känns bäst. Han är som sagt väldigt nöjd av sig o ni umgås med många som har han,sen finns ju alltid kyrkis som ni kan gå till.
Dagis hinner han med sen :)
Kram!
Trackback
